you little mountainhum

Idag hände en sak som jag fann extremt provokativt. Runt halv nio i morse svängde jag in på pressbyrån för att akut hälla i mig en kaffe eller någonting annat varmt i flytande form pga den plötsliga BAJSKYLAN som verkar trivas i Göteborg. Jag kan leva med vanlig kyla, men göteborgskylan, när den är sådär riktigt rå, den förstår jag mig fan inte på. anyway, BACK ON TRACK. Jag stod i princip och huttrade i kön och hets-beställde en stor fet kaffe - svart, värmen fick fan inte gå förlorad med någon mjölk. Och, nu till det extremt provokativa, medan jag stod där och väntade på mitt, åh så välkomnade, kaffe snappade jag upp ett samtal som pågick bakom mig. Det lät ungefär såhär:

Tjej 1: alltså, hur många kalorier är det i en sån här chokladbar då?

Tjej 2: vet inte, jävligt många iallafall. Ta inte den.

Tjej 1: okej, men den ser ju så god ut.

Tjej 2: ja, men tänk vad du kommer må dåligt sen då. Du kommer bli fetare.

Tjej 1: okej, ja du har nog rätt. 

Tjej 2: ja, ta denna istället. Skit lite kalorier i. Tror typ det är något i den som förbränner fett också, asbra.

OBSERVERA. De var runt 14 - 15.Vad i helvete? Det värsta var när jag hörde besvikelsen i den första tjejens röst. Hon ville verkligen äta den där chokladen, men det var för många kalorier i den. Men herregud, tänkte jag, ät det du känner för och skit i kalorier.

Med detta menar jag inte att man ska slänga i sig en massa bajs och skita i resten, men det här är ju sjukt. Varför ser omgivningen inte att det är NÅGOT FEL när en fjortonåring står och nojjar över om hon kommer att gå upp i vikt (hon var smal som en sticka förövrigt) om hon väljer en chokladkaka över en jävla nutrilettbar (som smakar apanus) som är till för ÖVERVIKTIGA SOM BANTAR. Ibland vill jag bara spotta på den kroppsideal median sänder ut. Bullshit att modellerna är "sunda och friska" när större majoriteten av chanels modeller för spring-summer 2012 ser ut som om de inte vet vad ordet ÄTA MAT betyder. No hate on these girls, men det är ju något som är allvarligt fel i branschen. 

Vad tror H&M att man ska tänka när man ser en affisch på en tjej som har ett midjemått lika brett som min mammas lår? (okej, överdrift men ni förstår vart jag vill komma) Inte fan är det kul alla gånger. 

Och JA, jag VET att jag inte är tjock, tvärtom. Jag är smal, jättesmal, inte konstigt smal men tillräckligt smal för att jag flera gånger har mått dåligt över det. Nej, det är inte alltid kul att få kommentarer som "gud, vad smaaaal du är" och "hur kan du vara så SMAL?" DÄRFÖR ATT JAG FÖDDES SÅ. KAN INTE HJÄLPA DET. TYVÄRR. Det kan faktiskt ibland vara lika jobbigt som att få höra att man är tjock.  Jag kommer ihåg hur jag, som tolvåring, förtvivlat längtade efter att ha tjockare ben, tjockare armar eftersom mina såg ut som pinnar. 

Men jag har kommit över det där nu, jag är jävligt nöjd med min kropp och hur jag ser ut, och jag kan för allt i världen inte förstå varför folk suktar efter att se ut som dessa trådsmala modeller, vars liv inte alls är sådär jävla glamoröst och askul som det ska framstå som, när ALLA ÄR FINA PÅ SITT EGNA SÄTT. Ja, det där lät himla klyschigt, men det är faktiskt sanningen. Så, du fina fjortonåring inne på pressbyrån som var jättegullig och alldeles för smal för ditt eget bästa, ÄT CHOKLADEN FÖRFAN. För den är gudomlig. Jag åt den förra veckan.

Oj, mitt första seriösa inlägg på denna blogg. Och för att fira detta bjuder jag på det bästa i hela världen: mat. Sluta, för allt i världen, aldrig att äta.